Skogsmaskiner behöver ofta ta sig fram i svår terräng varför det är viktigt med hög markfrigång, samtidigt som maskinens stabilitet inte får påverkas negativt.
Med markfrigång menas hur högt över marken ett fordons lägsta punkt är, med undantag för hjulen och andra typer av kontaktytor. Man pratar om markfrigång för att veta hur höga hinder ett fordon, exempelvis en skogsmaskin, kan köra över utan att riskera att ta skada.
Även hos personbilar pratar man om markfrigång som en viktig parameter, där fordon avsedda för stadsmiljö ofta har lägre markfrigång till fördel för andra egenskaper, medan bilar som brukas på landsbygden och i ojämn terräng har en högre markfrigång. När det gäller markfrigång för skogsmaskiner kan såväl en låg som hög markfrigång vara användbart i olika typer av terräng.
Markfrigång benämns ofta även som frigångshöjd och mäts vanligtvis i millimeter eller centimeter. Hög frigångshöjd ger förbättrade terrängegenskaper, men kan hos personbilar leda till försämrade vägegenskaper och ökad bränsleförbrukning.
När det gäller skogsmaskiner så har ofta skördare något högre markfrigång än skotare. Det är därför viktigt att skördarförare inte lämnar för höga stubbar efter sig då skotarna lätt kan hänga upp sig på dem, särskilt om marken är mjuk och skotaren sjunker ner lite.